....
Jag har blivit så fruktansvärt klumpig på den senaste tiden, och detta speciellt på morgnarna. Sen att jag föddes med ett ganska hetsigt temperament gör ju knappast saken bättre. Igår när jag precis skulle gå mot bil och jobb så tappar jag mitt puder. Ser, i slow motion, hur det sakta faller mot marken, studsar och puff, så ligger allt puder som en fet dammhög på golvet........
.............
...........
.......................................
Idag ska jag på ärenden innan el jobbo, så jag har gått upp tidigare osv för att inte behöva stressa, MEN: min kropp är inställd på något slags stress-mode iaf och jag tappar, välter och svär mest hela tiden. För enbart fem minuter sedan tänkte jag multitaska, dvs gå och äta min macka samtidigt. Det gick inte. Mackan föll ur mitt grepp och seglade neråt mot marken, MEN!! Jag är ju van, och därför har jag utvecklat snabba reflexer när det kommer till sådana här kirssituationer. Så med vana händer ska jag rädda den där jävla mackan, men jag vågar liksom inte ta hårt i den, känns snuskigt. Så istället gör jag något försök att ta den underifrån, vilket resulterar i att jag råkar kasta den mot mig och mina kläder, och SEDAN fallar den till marken.
Så där står jag, en tisdagsmorgon med ett trasigt puder, halvfint hår och en nersmörad tröja och strumpisar som med all säkerhet luktar prickig korv. Så. Äckligt.
Nu ska jag sluta vara arg, för snart blir det jobb med de bästa, minus Sara.
Smell yaaaa
.............
...........
.......................................
Idag ska jag på ärenden innan el jobbo, så jag har gått upp tidigare osv för att inte behöva stressa, MEN: min kropp är inställd på något slags stress-mode iaf och jag tappar, välter och svär mest hela tiden. För enbart fem minuter sedan tänkte jag multitaska, dvs gå och äta min macka samtidigt. Det gick inte. Mackan föll ur mitt grepp och seglade neråt mot marken, MEN!! Jag är ju van, och därför har jag utvecklat snabba reflexer när det kommer till sådana här kirssituationer. Så med vana händer ska jag rädda den där jävla mackan, men jag vågar liksom inte ta hårt i den, känns snuskigt. Så istället gör jag något försök att ta den underifrån, vilket resulterar i att jag råkar kasta den mot mig och mina kläder, och SEDAN fallar den till marken.
Så där står jag, en tisdagsmorgon med ett trasigt puder, halvfint hår och en nersmörad tröja och strumpisar som med all säkerhet luktar prickig korv. Så. Äckligt.
Nu ska jag sluta vara arg, för snart blir det jobb med de bästa, minus Sara.
Smell yaaaa
Kommentarer
Trackback
